Kan kanske ses som en smula kontroversiell rubrik: "Digitalt eller på riktigt?". Men det är lite så jag känner i en
värld där den digitala tekniken har tagit över nästan totalt, och kunskap om hantverket film inte längre är ett måste.

Låt mig förklara mig lite. Jag började göra film 1995. På den tiden så var det VHS som gällde. Kamerorna var stora och klumpiga, videobanden kostade 20:-, de billigaste, och man satt med två VHS-spelare och klippte sin film. Kreativt, nja, men roligt. Det var ändå mitt första möte med film, eller video som det nu ändå var.

Dock så fick jag en möjlighet att prova på Super 8. Nu pratar vi riktig film som man sedan efter framkallning stoppade direkt in i en projekt och tittade på duken hemma. Rullarna kom från Kodak och kostade 220:- styck, inklusive framkallning, och varje rulle innehöll 15 meter och kameran jag filmade med filmade i 18fps (rutor per sekund). Helt enkelt så fick jag ut cirka 3.30 minuter film på varje rulle.

Och jag hade fantastiska lärare på skolan som lät mig använda deras två kameror flitigt, eftersom ingen annan gjorde det. Och med en månadspeng på 300:- så blev det en rulle någon gång ibland. Men det var på
film! Det var på riktigt!

Jag lärde mig aldrig den digitala världen och har alltid varit skeptisk till den. Visst, det är en extrem utveckling från VHS och bilderna blev så mycket skarpare. Det fanns till och med något som hette Super VHS, som man väl ändå kan säga var någon form av "digitalisering" då bilden blev lite skarpare lite bättre. Idag kan vi väl jämföra kvaliteten med de första mobilkamerorna du kunde filma med.

Men för att återgå till rubriken lite, vad menar jag med digitalt eller på riktigt?

Att filma på film är för mig ett hantverk. Det är något som kräver kunskap och lärdom. Kunskap om vilken filmtyp du ska använda för att olika miljöer, olika ljus, olika känslor i bilden. Kunskap om att mäta ljus och förstå innebörden av hur olika lampor och färger beter sig beroende på filmtyp osv. Kunskap om att filma utan att slösa. Film kostar  orhörda summor!

Förr fanns det inga monitorer för regissören att titta i. Han eller hon fick helt sonika sitta bredvid kameran och fokusera på skådespelet och lita på att fotografen tog de bilder han ville ha och på rätt sätt! Självklart var det bara för regissören att titta genom kameran när denne var uppställd och på så sätt se vad fotografen tänkt, men varje medlem i teamet hade sitt ansvar för sitt hantverksområde i större grad än i dag.

Idag så är målet nästan att bara få en så klar bild som möjligt så ordnar vi resten i redigeringen, i datorn. Vi ändrar färger, lägger till kornighet, tar bort kornighet, fyller på med ljus, tar bort något annat.

Vart tog hantverket vägen? Ställ in kameran rätt och kör. Och hur man ställer in kameran kan du läsa till dig på nätet, eller i en instruktionsbok.

Nej, film ska filmas på film. Det är äkta vara. Det är ett hantverk som börjar försvinna. Och för att vara extrem har jag nu köpt tre Super 8 kameror och ska börja producera film som det var tänkt från början. Lite kornigt, lite rough, lite mera äkta. Film ska filmas på riktigt inte digitalt!

 

Filmarbetare

23 november 2011 08:17

Vilket otroligt naivt inlägg.. ledsen att vara så rakt på kanelen men ditt argument är så vansinnigt ogrundat så det nästan roar mig..
Att påstå att hantverket i sig är på väg att försvinna är inte bara fel, det är oerhört skitfel! Visst, det har skett en utveckling åt det digitala hållet och det har medfört att andra aspekter i hantverket har fått en annan prioritet i listan.. Tro inte för en sekund att det bara är att slänga upp en kamera och köra på.. nä, ut och jobba med film på det digitala planet säger jag, innan du vräker ur dig något så kalaskorkat! God Middag!

Pierre Wilén

23 november 2011 20:29

Tack för din kommentar och jag förstår att du reagerar så.
Låt mig då bara säga att det här är min personliga åsikt.
Jag har jobbat som professionell filmarbetare i 8 år och främst med det digitala. Så jag är fullständigt medveten om att hanverket finns kvar, men inte på samma sätt.
Jag tycker det är tråkigt att det gamla börjar försvinna och att vi gör oss beroende av datorer och system som tyvärr kan krascha och orsaka mer skada.
Jag tycker det är skönare att filma på film för det är mer äkta och mer kreativt ur den tekniska aspekten.
Sen när det kommer till själva motivet och kompositionen så spelar kameran ingen roll. Där handlar det om det visuella.
Men tekniskt sett är jag besviken på det digitala, och det måste jag också få ha rätt att uttrycka!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag är ganska så nöjd med tillvaron! Faktiskt! Som filmskapare så möter man ibland sjukt mycket motstånd i livet. Det är en hel del som man måste tänka på och framför allt idag, om man vill slå sig fram på den etablerade marknaden. Och jag har fråg...

Ja herregud! Hade glömt bort att jag hade denna blogg. Hm, sånt är livet.   Snabb uppdatering: har hunnit med att producera och regissera två produktioner det här året. Dels en kortfilms rysare som heter "Det som göms i snö". Det blev vårt stora ...

Ibland så inser man att trägen vinner! Även om resan dit är otroligt jobbig och lång. Jag tror inte det är någon större skillnad mellan olika yrken/hobbys, men eftersom det är film jag är inne på så ser jag ju mest den biten.   Något som man so...

Det är otroligt vad tiden går fort när man har roligt. Riktigt roligt att man ännu kommer ihåg sådant man har gjort också.   För 10 år sedan, på sportlovet som var, arbetade jag med min mentor och gode vän Kjell Malmros, mediepedagog vid Region G...

Måste varje film vara unik?   Måste varje sak man gör bestå av något nytt som tar folk med storm, eller kan man inte ibland bara få göra något för att man vill, för att det känns säkert och för att man har lust? Lite så känner jag efter mötet m...