Så hör inför jul så blev även jag pysselsugen. Så nu håller jag på att fixa lådor till mina Super 8 kameror. Alla tre ligger nu nerbäddade i skumgummi formar i en lagom stor trälåda, som bara ska målas svart och sen på med "loggan" för nya filmgruppen Super 8 Production.

Och så har jag även varit ute och testkört en av kamerorna. Får väl framkalla rullarna i början på nästa år, men jag känner i alla fall att skaparglädjen i mig har väckts igen. Jag känner en passion för att fortsätta filma, men att ha det som hobby, inte som yrke.

Jag kommer väl alltid ha filmen som yrke på ett eller annat sätt, men just det egna skapandet, det får jag lägga ut på den fritid jag har, och jag tror att det är ibland det som krävs. Att kliva tillbaka och se vad man saknat från när man började med något. Och jag har saknat glädjen av att göra de filmer som jag själv brinner för och på mitt sätt.

På ett sätt känns det lite som Ed Wood, ni vet han som ansågs av många vara en av världens sämsta regissörer. Nu är jag visserligen inte en av världens sämsta regissörer, får jag hoppas, men i Tim Burtons filmatisering "Ed Wood", med Jhonny Depp, möter Ed Wood vid ett tillfälle sin stora idol Orson Welles. Och Mr. Welles säger till Ed Wood:" Visions are worth fighting for. Why spend your life making someone else's dreams?"

Just i det här fallet är Ed Wood nedslagen över att producenterna vill ändra på hans film och han själv har börjat tappa tron på sig. Men Mr. Welles får honom att inse att det är Ed Wood själv som bestämmer över sin film. Och han återgår till att göra det han anser är bäst på.

Jag kämpar för mina visioner och drömmar. Och vill jag göra film på Super 8, så tänker jag också göra det. Kanske ska göra en typisk Ed Wood film och se vad åsikterna om den blir?