Lite smånervös faktiskt...

Ska på möte hos Film på Gotland på fredag och prata om mitt nya projekt "Karins Saga". Och jag är väl mest nervös för att jag tror jag vet vad de kommer att säga. Vad de kommer att anmärka på.

Dels att manuset just nu är några sidor för långt och att det är för stolpigt. Och det kan jag svara på. Manuset är 35 sidor och ska bara vara 28 och det ÄR stolpigt just nu för att jag vill bearbeta manuset tillsammans med mina aktörer. För det är dem som lever med karaktärerna och känner sina karaktärer bättre än någon annan. Så de kommer nog kunna ha väldigt mycket att säga till om och därmed också ge ett bättre djup och flöde i manuset.

Sen kommer de nog att ifrågasätta det faktum att vi tänker göra filmen på Super 8. Och det kan jag också svara på. För det handlar om att förverkliga en dröm jag haft sen jag var 14 år. Det var då jag fick hålla en Super 8 kamera i min hand för första gången. En Canon 514 var det till och med. Och jag fick filma med gamla filmtypen Kodakchrome 40.

Och när man filmat klart så gick man in på Expert på Östercentrum i Visby, lämnade in rullen och den skickades iväg på framkallning, för att 2 veckor senare kunnas hämtas ut och då rusade man hem och satte i filmen i projektorn, drog fram gamla diafilmsduken, eller körde direkt mot väggen, och så såg man på det man filmat.

Sen dess har jag varit såld! Sedan dess har jag velat göra en kortfilm på Super 8 och nu kan jag äntligen göra det och VILL göra det.

Visst, min film är ingen blockbuster. Den är inte till för att tjäna in en massa pengar. Utan den är konstnärlig. Den är äkta på det sättet. Och jag tror att det kommer att nå en massa folk där ute i världen. Dels de som älskar Super 8 lika mycket som jag och dels de som gillar medeltid. De två i kombination gör att vi kan nå väldigt många.

Och det är inte viktigt för mig att tjäna multum. Tjänar jag in någon slant är jag lycklig! Det är viktigare för mig att få förverkliga en dröm. Att få känna att jag har uppnått något.

Så jag hoppas att Film på Gotland förstår detta och låter mig göra min film. För jag är väldigt egensinnig, men tror också att man behöver vara det i denna värld för att inte bli en del av den grå massan.

Nya projekt är oftast bra projekt.

Just nu så funderar jag på att starta ett projekt där jag ska arbeta med barn och ungdomar med ADHD, Dyslexi och eventuellt andra diagnoser som gör att de behöver extra stöd och hjälp.

Men lika mycket behöver de en gnutta självförtroende.

Jag har ett pilotprojekt på gång, där vi ska utgå från en novell som jag skrev för många år sedan. Sedan ska en kille vara producent för projektet. Han styr och ställer och kommer själv att spela den ledande rollen, för att han vill. Och är man producent så har man ju rätt att bestämma.

Men han ska, med min handledning och hjälp, skriva manuset, hitta folk, välja ut platser han vill spela in på osv. Och sen ska han få klippa filmen själv, så som han vill ha den och slutligen visa upp den för folk. Allt för att förstå hur det är att spela in film, men även för att kunna ta emot folkets uppskattning för vad han har gjort.

Det är en del för hans utveckling att kunna bearbeta en text och skriva. Därmed får vi in stavning och läsning. Sen att våga ta klivet in framför kameran och agera, och ta emot regi.

Det är mycket som kommer ske i hans utveckling, och om det här fungerar så kan jag fortsätta med projektet i större skala. Arbeta med fler ungdomar med samma diagnoser.

Jag tror mycket på att stötta och "bära upp" de som behöver det där lilla extra. Och det som är så enkelt för oss, betyder så mycket för de som behöver det.

Då har vi äntligen börjat starta vårt projekt att få ihop pengar till novellfilmen Regnet!

Vi använder oss av något som heter Crowdfunding. Helt enkelt låta folk som är intersserade att bidra med en slant till projektet, oavsett om de filmare eller inte.

Det är rätt spännande att se om vi får någon respons på vårt arbete, eller om vi helt enkelt är ute och cyklar.

Men denna film är en film som ligger mig varmt om hjärtat. Den är så olik allt jag gjort tidigare och just därför tror jag på denna film.

Men ni kan läsa mer om det projektet här.