Måste varje film vara unik?

Måste varje sak man gör bestå av något nytt som tar folk med storm, eller kan man inte ibland bara få göra något för att man vill, för att det känns säkert och för att man har lust?

Lite så känner jag efter mötet med Film på Gotland i fredags.

Ja, mitt manus blev kritiserat, och det med rätta! Jag tror på kritik. Jag tror att det kan föra saker och ting framåt, bara det läggs fram på rätt sätt.

Och det som sades om mitt manus är att grundstoryn är fin, vilket jag alltid hört, men att det saknade det där lilla extra. I det här fallet så är det ett drama med en kärlekshistoria som uppdagas. Och dessvärre är det som så att jag inte kan skriva om romantik. Jag förstår mig inte på romantik, vad det är, hur den uppkommer eller hur man känner sig i en romantisk situation. Nu kanske det låter som om jag är totalt okänslig och så är det ju inte, utan jag kan inte sätta ord på allt det där.

En annan sak de anmärkte på var att man borde få in mer av det samtida Gotland i den medeltida historien... Något som jag själv tror är svårt, att få in ett av dagens problem i en medeltida historia, men de tror att det går.

Jag håller med dem i deras kritik och att manuset inte är 100% hållbart i alla lägen, samt att det inte heller är unikt i många avseende. Vi har sett det förr.

Manuset är influerat av "Romeo & Julia", "Shakespeare in Love" och "Robin Hood - Prince of Thieves". Och det märks nog på ganska många ställen.

Droppen kom dock när de säger att manuset verkar vara ett terapiarbete för mig. Ett sätt för mig att se min egna utveckling... Att ens säga så till en som sitter med ett manus som han arbetat på i rätt många år, inte just kortfilmsversionen eftersom vi har en långfilmsversion på detta också och det är på samma grundhistoria men helt ombearbetat (nästan en helt ny historia baserad på det vi vill göra nu), det tycker jag är fel. Plötsligt handlar det inte längre om manuset och projektet, utan om mig som person.

Där valde jag att sluta lyssna!

Kontentan av fredagens möte blev dock att de är villiga att gå in med en mindre summa pengar för att vi ska kunna bearbeta om manuset. Och efter att ha funderat och pratat med den enda som jag vill ska lägga sin hand på manuset, så har vi valt att acceptera deras bud. Så om allt går vägen så kommer min goda vän Josefin Alfredsson att bearbeta manuset, och detta med stöd av Film på Gotland.

Då vet jag att manuset blir väldigt mycket bättre och att Josefin väger in både deras och mina åsikter på ett bra sätt.

Men samtidigt erkänner jag att jag stryker Film på Gotland medhårs, eftersom jag fogar mig efter deras önskan och vilja, för att kunna få ett fortsatt stöd för mina produktioner.

Men jag gör film för att underhålla, för att roa, för att kunna få fly bort från verkligheten ett tag. Och då måste man ibland få göra filmer som inte är unika, men som folk ändå kommer att se och uppmärksamma av andra anledningar.

Fortsätt gärna stödja oss för att kunna få förverkliga detta: www.indiegogo.com/karins-saga

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag är ganska så nöjd med tillvaron! Faktiskt! Som filmskapare så möter man ibland sjukt mycket motstånd i livet. Det är en hel del som man måste tänka på och framför allt idag, om man vill slå sig fram på den etablerade marknaden. Och jag har fråg...

Ja herregud! Hade glömt bort att jag hade denna blogg. Hm, sånt är livet.   Snabb uppdatering: har hunnit med att producera och regissera två produktioner det här året. Dels en kortfilms rysare som heter "Det som göms i snö". Det blev vårt stora ...

Ibland så inser man att trägen vinner! Även om resan dit är otroligt jobbig och lång. Jag tror inte det är någon större skillnad mellan olika yrken/hobbys, men eftersom det är film jag är inne på så ser jag ju mest den biten.   Något som man so...

Det är otroligt vad tiden går fort när man har roligt. Riktigt roligt att man ännu kommer ihåg sådant man har gjort också.   För 10 år sedan, på sportlovet som var, arbetade jag med min mentor och gode vän Kjell Malmros, mediepedagog vid Region G...

Lite smånervös faktiskt...   Ska på möte hos Film på Gotland på fredag och prata om mitt nya projekt "Karins Saga". Och jag är väl mest nervös för att jag tror jag vet vad de kommer att säga. Vad de kommer att anmärka på. Dels att manuset just ...